Gustav Vasa åt inte sursill.
Prolog:
Gustav Vasa misskötte sina krediter med Lübeckarna som bestraffade Sverige genom att strypa saltleveranserna. Det blev saltbrist 1520-1530. Produktionen av surströmming och surfisk blev omfattande.
Vid tillverkning av surströmming och surfisk används minimalt med salt för att den ska surna.
När Gustav Vasa var på väg från Mora till Norge,sammankallade Lars Olsson Björnram morakarlarna .Han var tidigare bekant med morakarlarna från Sturens tid och han var också på flykt undan den blodtörstige tyrannen liksom sin vän Gustav Vasa.
Lars berättade för morakarlarna om än den gräsligaste beskrivning av vad Kristian hade gjort.
Berättade också att Kristian skulle vid sin eriksgata uppföra en galge vid varje länsmansgård:att en ny kostgärd redan vore utskriven hos bönderna: att en hand och en fot skulle dem afhuggas.,för att göra dem oförmögna att till försvar.o,s.v
Vid dessa och likartade nyheter ångrade Mora och Orsamännen att de inte trott på Gustav ord och Lars Olsson förebrådde dem trängeligen deras vankelmod sägande:
»I gode män hafven den herren fast af nöden ,så framt icke I och hela rikets menige innebyggare skolen blifva platt undrertryckte,förderfvade och utrotade
Gustav Vasa är den ende ,som har förstånd nog att föra oss och gripa an ett så stort verk».
En annan riddersman,Jon Mickelsson till Nederby af Trögden bekräftade vad Lars Olsson sagt till Moramännen och talade vidt och brett om Stockholms blodbad,huro Kristian hade låtit uppgräfva och skymfa Sten Stures döda kropp.
Vrede och raseri bemäktade sig alla Mora och Orsamännens sinne och de beordade de snabba skidlöparna Lars och Engbrekt från Kättbo att återhämta den flyende Gustav Vasa tillbaka till Mora.
Nu tågade Mora och Orsamännen med Gustav i spetsen till Rättvik och nu var de omkring 1500 hämdlystna män. Riktiga soldater med sina kraftiga stålarmborst och vassa hillebarder lämnade Rättvik på väg till Falun .Här anslöt sig bergsmännen i stort antal som de aldrig hade gjort förrut. Nu tågade en stor arme( c:a 5000 man) söderut mot Hedemora för att möta den hatade Kristian och ”Ljutarna”.
Denna stora arme behövde mycket mat för att strida mot danskarna. Brukligt vara att folket i byarna som soldaterna passerade bistod med mat och annan service.
Nu gjorde hövitsmannen Lars Olsson Björnram upp ett kontrakt med handlaren och Ångemanlänningen Erik Ångerman om stora leveranser mat till hären. I kontraktet åtog han sig att leverera strömming eller sill som det också hette. Han skickade inte bara vanlig sill utan också en del ”Sursill” eller surströmming..Denna norrlänska delikatess fötstod sig inte de enkla knecktarna på,utan ställde till med en regerätt matstrejk.
Gustav Vasa blev ursinnig och lät sin vrede gå ut över Erik Ångerman som handlat i bästa välmening.
Han ställdes nu under åtal för att ha levererat rutten föda ,och till allt annat obehag fick han öknamnet ”Sursill”
Svenska folket har i alla tider älskat öknamn,och man kan läsa om namnformer som ”Lasse Skånsksill”,Martin Surlax” m.fl
Erik Ångerman var knepig nog att förta udden af elakheten,han tog helt enkelt öknamnet till släktnamn och kallde sig officiellt till Sursill.Under detta namn har han fått en märklig berömmelse-han är nämligen en av de mest berömda ättefäder i hela Norden
Lyssna på Tom Justin som berättar om släkten Sursill !
Upptecknat av Gubb Tage Bevring