Klicka på bilderna för att se detaljer

Dick Harrison pekar på att skidor på 1500-talet inte var något som var och en hade och tog fram när föret var gott.

– Det var förbehållet specialister. Det kan jämföras med simning. Ytterst få kunde simma på 1500-talet, och lika var det med skidor. De användes av specialister. Det var enstaka personer som lärde sig åka skidor och det av speciella skäl, säger han.

Harrison påminner om att skidor började användas i större utsträckning först i slutet av 1800-talet när allt fler började ägna sig åt friluftsliv i Sverige.

Gustav Vasa, som var en ung adelsman, använde alltid häst när han färdades i landet.

– Man får dessutom komma ihåg att Gustav hade bråttom. Hans far var nyss halshuggen. Han var ute i upprorsärenden. Det gällde att komma undan. Han red säkert så snabbt och så länge det gick. Sen var han utlämnad åt att gå, kanske med några klumpiga snöskor, säger Dick Harrison.

Att Lars och Engelbrekt däremot kunde åka skidor accepteras av historikerna, förklarar Dick Harrison.

Skidor heter på samiska = tjuoggat

På Malungsmål i äldre     = bräder

    ---:---          i dag      = stjier

På äldalsmål     i dag      = skaidur

Skidåkare kallades i äldre tider =Rännkarl  // Åka skidor =Ränn å stji ---på Malungsmål

Plankor är nästan det fetaste feta som finns i träväg. Traditionellt sett ska en planka vara minst 2 tum (2,94 cm) tjock och 9 tum (22,23 cm) bred. Mindre än 9 tum bred kallas trästycket battens, men det termen används sällan.

En bräda däremot behöver bara vara minst 3 tum (7,41 cm) bred och åtminstone ½ tum (1,23 cm) tjock. Blir det ännu fjuttigare än så kallas det för läkt. Alltså, att vara smal som en planka borde innebära att man är större än den som har tvättbräda.